Ännu mera eftertanke
Michaela har lagat mat och planerat i en hel vacka. Alla andra har ställt upp och det har varit ett fasligt pusslande för att ordna avskedsfesten. Jag kan inte ringa 1 timme innan och ställa in. Även om de skulle få det roligare utan mig, så kommer de aldrig att få veta det. Jag är förbi Point of no return. Jag måste gå dit. I värsta fall gör jag bort mig så att de aldrig vill prata med mig igen. Men om jag inte dyker upp kommer de garanterat aldrig att prata med mig igen, så jag har ingenting att förlora.
If you wanna have some fun don't run!
Och det finns ju en nödutgång. Efter maten är det meningen att vi ska åka in till ett ospecificerat mål i Malmö. Där är det läge för mig att säga "Tack för i kväll, det var jättekul, verkligen, men nu ska jag åka åt andra hållet, hoppas ni har kul i Malmö!". Jag vet inte vad det ospecificerade målet är, men det är ju knappast stadsbiblioteket, eller någon annan plats som jag kan klara av. Alltså är det uteslutet. De blir nog lite sura när jag rymmer, men de glömmer det säkert fort.