bklint

Jag förstår inte vad jag tänkte på. För två veckor sedan lät det riktigt kul. Nu är jag bara nervös. Det är inte baraciderproblemet. Vad ska jag ha på mig? Jag har ingen aning. Jag kan eventuelllt ha samma kläder som på jobbet och hävda att jag inte hunnit hem och byta. Men det funkar ju bara om någon faktiskt frågar varför jag har så tråkiga kläder. Om de bara skrattar bakom ryggen så får jag aldrig en chans att förklara. Och det här är ändå bara småproblem. Jag går i cirklar runt huvudproblemet; jag är ingen festmänniska. Jag kan inte agera i sådana sammanhang. Jag sätter mig i ett hörn och försöker se ut som en tom stol. Och så fort jag får chansen så smiter jag. Då är det bättre att inte gå dit alls. Det kommer förstås att bli sura miner, men jag kan ju inte hjälpa om jag får en förkylning och 40 grader feber! Och så småningom upptäcker de att de har mycket roligare utan mig. Jag ringer en timme innan så att de inte hinner försöka övertala mig.

I övrigt har det varit en bra dag. Jobbet var bra, körlektionen var okej. Jag smög mig in på gallerian efteråt och köpte skosnören och åt på Burger King. Jag kände mig nästan som en hemlig agent som kom undan utan att bli upptäckt. Nu ser jag på Gordon Ramsay för VI HAR FÅTT TV igen. Wiiii.