bklint

Vad är meningen med livet? Tja, vem vet. Jag läser nog för mycket bloggar. Michaela skriver hela tiden om hur bra hon har det. Hur underbar Kim är och hur mycket resor, fester och annat kul hon åker på, och om hela hennes armé av kompisar. Sen läser man Hannas blogg som får missfrid att verka manodepressiv. Hanna är ännu aktivare och lyckas med ännu mer och är så lycklig att hon nästan spricker.
Erik har äntligen börjat studera och lever det goda livet i studentkorridor. Max verkar ha blivit av med sin flickvän men han har ändå ett aktivt liv och en mindre förmögenhet på banken. Till och med mormor är lycklig, nu när hon äntligen blivit fri från sin odräglige pojkvän.

Men jag då? När blir jag lycklig? Är det meningen att jag ska sitta ensam hemma och titta på tv resten av livet? Vad har jag gjort för ont för att drabbas av detta?

Frågan är fel ställd. Det finns ingen universal "rättvisa". Roligt är inget man får, det är något man tar sig. Vill man bli underhållen får man gå ut i samhället och umgås. Träffa människor, jaga tjejer, bidra med något.
Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån' sätter fart.

Så varför gör jag inte det då? Äntligen en bra fråga. Tyvärr har jag inget svar. Det kanske är rätt talande att Hanna häromdagen tyckte att jag borde skaffa en katt. Hallååå? Det är ju det samma som att ge upp. Att säga att jag aldrig kommer att få någon flickvän eller familj eller kompisar eller något kul över huvud taget. Jag ska sitta hemma och glo på min indolenta råttfångare varje dag tills jag dör.

Det värsta är att det ändå vore positivt. Som mitt jobbsökande ser ut just nu kommer "hemma" att bli snart att bli liktydigt med "hos mamma".