Hej hej. Hemskt mycket hej.
Jag hade helt fel om Hanna. Hon hade inte alls sagt något dumt till mamma. Däremot hade mamma ringt Max och frågat och han hade börjat prata om vad Hanna skrivit i sin blogg om "chefen from hell" och så vidare. Ibland undrar jag
om min bror är lite dum i huvudet.
Nåja. På måndag fyller Michaela år, och jag måste skicka en gratulation. Helst någonting lite roligare än bara "grattis". Tänkte jag skulle skicka en dikt, för hon gillar sånt, så jag gick ut på nätet och letade. Kan man skicka den här till någon
som fyller 19?
tiden står aldrig stilla
tiden läker inga sår
tiden får en aldrig att glömma
tiden får en aldrig att förlåta
tiden får en aldrig att lösa livets gåta
tiden gör oss bara äldre
tiden låter oss dö
Sedan behöver man inte tiden mer
Kanske inte? Jag hittade fler: (Nej, det är inte jag som skrivit dem)
Mina läppar kan le
Men sorgen i mitt hjärta kan ingen se
Om ditt hjärta nån gång brister laga det med
Karlssons klister
======
Sprid lite ljus och värma i vår mörka tillvaro...
TÄND PÅ SKOLAN!
======
Om du va´ en blomma
å´ ja´ va´ en ko
så skulle jag äta upp dig för du är så go´
======
Bröst och fejs och sånna grejer är det enda killar ser i tjejer.
Hej du glade här får du en spade!
Ta och gräv ner dig så slipper vi se dig!
======
Vita, tunga,
isiga snöflingor
söker sig sakta mot gatans heta asfalt
och smälter
till vatten
och ångar sen bort.
En svala flyger
med vindens
hastighet,
letar och finner en vilande gren
att tillfälligt rasta
och flyga igen.
Och vi som har klockan
vi springer ikapp
för att hinna
få undan och vila en stund.
Vi märker så lite
hur tiden förgår,
vårt urverk
det tickar för livet.
Men svalan och snöflingan
korkad och blöt,
ej bryr sig vad klockan är slagen.
För vad dessa tu vet
och lever för är,
att tiden knappast går,
utan att -
den kommer
======
Bort gå de,
stumma skrida de
en efter en till skuggornas värld.
Klockorna dåna. Tungt slå de,
mullra och kvida de,
sjunga sin sång till de dödas färd.
Milslångt borta jag sitter.
Ändå hör jag klockornas slag.
Hela vårt land i vinterns glitter
höra de klockor, som ringa i dag.
Sommar var du och blommande vår,
sävens sus bland sjöarnas stränder.
Sov, vår sångare, sov på din bår,
lyft på tusendes händer!
Vitt blev ditt hår. Långt blev ditt skägg.
Solen sken in på bibelns ord,
där du satt vid din vägg
som Job på sin hög av aska och jord.
Förunderligt stort är ett människoöde.
Dröm och saga och skummande flöde,
vågor och lågor och stormars kör,
men hon själv är det sköraste rör.
Dö, dö, det är rösten hon hör,
när hon skapar och frågar och spanar.
Allt fåfängligt,
allting jordiskt dör, dör,
men hon själv blir det verk, som hon danar.
Skald, stig genom nattens dörr
kungarak till skuggornas skara!
Oförgängligt
strängaspelet, ditt silverklara,
ljuder ännu för oss som förr.
Den sista var av Verner von Heidenstam. Till sist hittade jag faktiskt en riktigt bra:
Låt ingen få släcka din glöd.
Brinn så vi alla kan se dig.
Vägra vara levande död
Men sedan har vi nästa problem: Det går en mycket tunn gräns mellan "omtänksam" och "löjlig", och om jag skickar en dikt så hamnar jag nog på fel sida. Men vad ska jag skriva i stället? Ska bli spännande att se vad jag gör till slut.
