bklint

 

Fick sparken idag. Inte med de orden. Vd höll ett föredrag om lågkonjukturen och kostnadsbesparingar. Allra sist nämnde han en övertalighet på 15-20 pers. Det är ju inte säkert jag blir en av dem men risken är ju uppenbar. Jag började så gott som igår och är formellt provanställd. Och support kan man skära ned på utan att det märks direkt.

Det är lite ironiskt. Jag hade den första riktigt bra supportdagen idag. Alla andra vara borta eller sjuka så jag var helt ensam. Fick ganska många samtal men klarade precis alla! Utan att ens fråga någon om hjälp! Det blir lättare för varje vecka, och därmed också roligare. Men det är ju klart att jag inte ska få ha roligt, ens på jobbet.

Jag har redan börjat söka jobb men det ser mörkt ut. Jag lär knappast kunna behålla lägenheten utan det blir till att flytta hem till mamma igen. Wiiieeee.

Det är bara så orättvist. Alla andra bara roar sig hela tiden, men jag får inte. Jag har inga kompisar och jag har aldrig haft en flickvän, men jag har i alla fall, till slut, lyckats skaffa ett jobb och en bostad. Nu ska jag förlora det också. I stället skall jag bo hemma hos mamma tills en av oss dör. Som det känns nu blir det knappast mamma först.